bulletinen

 

Uppdateringar    Innehållssidan    Startsidan   Sikås By

 

Blues på GT   Hornorkestern   Inga Överström   Inside Orchestra   Jazzkväll på byn   Jazzt Play   Jacques Werup   

 

Lars Fresk   Musikafton   Talanger   Weberkvartetten   Övrig musik

 

  

Musiklivet i Sikås från förr och nu.

 

Några bilder från konserten hos Lars Fresk den 1/8 2011. Tyvärr missade jag det,

men Lars Fresk skickade mig några bilder.

 

De eminenta musikerna var Carl-Henrik Fernandi (saxofon, klarinett) och

Carl-Fredrik Larsson (sång, gitarr).

 

04

 

03

 

01

 

02

 

 

 

 

 

 

stråkorkestern 01

Sikås Stråkorkester på Ordenshuset 1958.

Från vänster: Johannes Roos, Anders Mårtensson, Jonas Månsson, Lilian Fresk, Hilding Pålsson

stråkorkestern 02

          

 

 

s1036675

Lars Fresk är musiker, men ger en hjälpande hand för att göra blåset blänkande. Här putsar han en bastuba.

Han säkerligen föredrar att föra en stråke och inte en trasa. Men en säker hand ger ett gott resultat.......

 

     

 

 

Sikås i Jämtland

bild 07

Mecka för musiker

Om det fanns en motsvarighet till restaurangbibeln Guide Michelin - ja, då skulle väl Sikås få tre stjärnor, "Värt en resa".

Eller möjligen skulle man behöva utöka betygskalan med ett steg:

"Värt att flytta till".

 

414_27sik
Kreativ verkstad. Till Sikås gamla baptistkapell kommer musiker från när och fjärran för att grillas under en gammal mästares ledning. Weberkvartetten förbereder morgondagens spelning i byns ICA-butik. ( Bilder Weberkvartetten)
Foto: Lars Rindeskog

 

– Det är ju vanligt att äldre människor rör på sig, fast oftast då till något mindre, påpekar Inga Överström.
Så sant. Till sällsyntheterna hör att man vid fyllda 80 bryter upp från hemorten, flyttar sextio mil norrut och ger sig i kast med sitt livs renoveringsprojekt. Inga Överström sålde villan i Tyresö utanför Stockholm för ett knappt år sedan och slog sig ner i byn Sikås, en timmes bilfärd norr om Östersund. ”Inte klokt”, tyckte de jämnåriga vännerna. ”Jättehäftigt”, sa den yngre delen av bekantskapskretsen. Inget att tveka om, säger Inga Överström själv. Varför sluta leva bara för att man har blivit gammal?
– Och när det nu finns så många duktiga hantverkare här.
Husesynen blir rätt hastig. Några rum har fått nya trägolv och timret i väggarna har hon tagit fram och såpatvättat. Men kartonger och bråte dominerar ännu stora salen vid entrén, och fasaden ut mot vägen, vad ska man hitta på med den? Öppna upp och sätta in fönster kanske.
– Jag vet att jag inte får igen en krona av allt jag lägger ner, men det är samtidigt roligt att kunna lämna något bestående efter sig.

 

Vi sitter på övervåningen i det som en gång var byns affär och blickar ut över ett landskap med äng, vatten, skog och berg. Inga Överström lägger smått nyförälskat ut texten om den renande närheten till naturen och tystnaden. Om hur anonymiteten i storstaden bytts mot en bygemenskap där alla hjälper alla, och om det stora kulturintresse som finns i bygden, med teaterprojekt, en livaktig konstförening, och självklart: musiken.
– Utsikten här stämmer så bra med Schubert, formulerar sig den före detta violinisten i Kungliga hovkapellet, och berättar om planerna på att så småningom kunna hålla små konserter i hemmet.
Flygeln står efter en del vedermödor på plats. Vid den sitter Robert Sadura, pianist och kompositör, med rötterna i polska Lodz, också han sedan några månader tillbaka Sikåsbo. Det blev ett omedelbart själarnas möte mellan honom och Inga Överström och tillsammans har de redan gjort flera framträdanden runt om i bygden.
– Jag trodde väl aldrig att jag skulle spela offentligt igen, och dessutom få gage för det, ler Inga Överström.
Robert Sadura tycks ha svårt att bestämma sig för vad han ska prisa mest: Inga eller hennes Stein­way.
– Den är helt unik i sin klang. Att det plötsligt bara dyker upp ett sådant instrument ... här ..!


Men stopp ett tag nu – två musiker av högsta klass i vad som knappt är en fluglort på kartan? ”Gudomlig slump”, vill Robert Sadura tro. ”Lasse”, säger Inga Överström.
Kanske handlar det om en kombination av de båda. Försynen och Lasse.
– För mig var det inte alls roligt när han flyttade från Stockholm. Det betyder oerhört mycket att han finns på nära håll igen, säger Inga.
Vem Lasse är? Jo, han med efternamnet Fresk, bygdens store musikson, grundare av Fresk-kvartetten, stråkensemblen som vann världsrykte på 1970- och 80-talet.
Numera har han bytt de stora scenerna mot en kreativ verkstad i barndomsbyns gamla baptistkapell, och skulle väl kunna sätta något i stil med ”musikalisk naturkraft” på visitkortet. En kraft som drar professionella musiker från när och fjärran till djupaste Jämtland. Somliga av dem bosätter sig alltså här, i det som i folkmun börjat heta Musikås. Andra stannar några dagar för att underkasta sig den gamle mästerviolinistens lika krävande som givande undervisning.

Den här dagen är det Härnösandsbaserade och flerfaldigt prisbelönta Weberkvartetten som låter sig drillas inför morgondagens konsert i byns ICA-butik. Va´sa? Sirlig kammarmusik bland kexpaket och damunderkläder? Javisst, affären med namnet Sikåsbua är byns träffpunkt nummer ett, förklarar Inga Överström. ”Lasse vet att dit kommer folk för att lyssna”.

”Mausoleet” har innehavaren döpt om det till, det före detta baptistkapellet mitt i byn. Väggarna täcks av konsertaffischer, priser, utmärkelser och tidningsklipp från åren då det begav sig.

I bönhussalen ljuder Franz Berwalds tredje stråkkvartett i Ess-dur. Eller rättare sagt: samma bråkdel av den, gång på gång.
– Håll på det där c-et! Uuuupp-neer-ner. Dessa två takter är magiska – du måste hitta på någonting för att visa det!
– Lägg av med den där sentimentala blicken! Du ska spänna ögonen i cellisten: ”nå, vad säger du nu då!”
Scenen är sådan att man frågar sig var filmteamet håller hus när Lars Fresk i jobbarkeps och grov bomullsskjorta domderar med sina unga lärjungar.
– Det är roligt när han är på gott humör, men han kan vara väldigt hård också, viskar Inga Överström, vilket direkt skulle illustreras:
– Tolka inte så in i helvete!! Det där är en passage av teknisk natur! Jag har sagt det hundra gånger – nu hoppas jag slippa säga det en gång till!!
Violinisten Ronnie Weber hukar och tar tålmodigt om. Och om, och om.

En stund senare, när nestorn gått ut med sin pipa, staplar samme Ronnie Weber superlativen på varandra.
– Det går knappt att beskriva vilket privilegium det är att ha den här kunskapen på så nära håll. Här kan vi fördjupa oss i detaljer på ett sätt som vore omöjligt annars. Det närmaste jämförbara finns i London eller Paris och då måste vi betala ett par tusen kronor i timmen.
Utskällningarna får man ta med en nypa salt, skjuter vikarierande cellisten Stefan Moberg in.
– Men vi vill bli grillade. Det är därför vi kommer hit, förtydligar violinisten Hedda Heiskanen
”Tack för underhållningen”, kastar jag lite slängigt ur mig när Lars Fresk dyker upp igen, och får en mörk blick tillbaka.
– Käre vän. Det här handlar inte om underhållning utan om att bygga upp mänskliga själar.

Men sen bjuds det på kaffe och färska ärtskidor, ”sju sorters”. Lars Fresk är fylld av minnen och anekdoter, och medlemmarna i kvartetten börjar efter ett tag sucka över sin egen inte alltid så glamorösa musikervardag.
– Denna stig är smal, och ska så vara, biter Lars Fresk av.
– Så trist – varför då, opponerar sig Hedda Heiskanen
– Därför att det vi sysslar med är ingen massans energi. Det är en rak energi som går från människa till människa, utan förflackning. Det borgar för kvalitet.
– Det låter ju fint ...
– Fint?! Jag tror det är nödvändigt – det är din fåfänga som spelar dig ett spratt.
Sen växlar Lars Fresk över till ambassadörsrollen och börjar tala om det man kallar Sikåsandan – småföretagen, föreningarna, sammanhållningen. Affären som stödjer lokala matproducenter. Och hur många byar är det som investerar i egen vindkraft?
– Det är min förbaskade plikt att göra pr för den här platsen, sammanfattar han.
– Eftersom jag råkar ha en massa kanaler världen runt.

Och det sprider sig som ringar på vattnet, säger Lars Fresk. Djungeltelegrafen är stark i musikvärlden. Fler aktivt utövande ska vara på gång att flytta hit.
Visionen är att Sikås ska hitta tillbaka till det intensiva musikliv som formade Lars Fresk själv i mitten av förra seklet. Då hette eldsjälen Johannes Roos, järnvägsarbetare och musikalisk autodidakt som låg bakom bildandet av stråkorkester, brassensemble (instrumenten finns fortfarande kvar magasinerade) och en blomstrande körverksamhet.
– Vi är på god väg, men det går inte utan eldsjälar, säger Lars Fresk, och lyfter fram en annan av byns profiler, entreprenören, spelmannen och förre riksdagsmannen Per Stjernström, som startat en fond för att sponsra lokala förmågor med musikinstrument.

Vad betyder det rent musikaliskt att byta storstad mot glesbygd?
   – Förlösning. Människor är Gud ske pris fortfarande oförstörda här. Det smittar av sig på artisterna som ger sitt bästa och yttersta.
Sen är ju är den yttre miljön, luften, tystnaden också en faktor att räkna med, säger Lars Fresk.
– Infraljudet, det ligger som en våt matta över stan. Man hör det inte men det är jättefarligt.

Liknande tankar har Inga Överström när vi knackar på hemma hos henne igen och avbryter i brödbaket.
– Det ständiga trafikbruset hade en ton som inte stämde med min egen. Här startar jag alltid med rena öron.
Robert Sadura befinner sig sedan han kom hit på en resa mot sitt inre, säger han. Som kompositör strävar han efter att nå till en intuitiv nivå, bortom jaget och intellektet.
– Och den här miljön är definitivt till hjälp. Att kunna höra hjärtat slå och blodet susa i ådrorna.
De båda fördjupar sig i ett resonemang om musik och andlighet och enas om att all musik är andlig. Men Inga, som tillbringat mycket tid på retreater i dominikansk miljö, känner igen det man där riktade koncentrationen mot som det man djupast sett söker också inom musiken.
– Man erfar det när man är där. Små benådade ögonblick då man överlämnar sig åt flödet. Det är då musiken blir mest levande.
Nog pratat. Vi måste hinna med en stund Schubert också, med vildmarken som fond.

Martin Larsson

Reportage från Kyrkans Tidning 3 juli 2008

Foto:  Lars Rindeskog

 

Bilder från ovanstående reportage, skannade från tidningen.

 

 

bild 06 

Ronnie Weber kramar ut det bästa ur Franz Berwald.

 

bild 01

 

bild 02

 

bild 03

 

bild 04

 

bild 05

 

 

 

 

22 april 2008

david zaworsky

artikel öp 22 april 2008 01

artikel öp 22 april 2008 02

 

lars fresk

I klassiska musiksammanhang är Lars Fresk välkänd som en av Europas främste stråkkvartettmusiker.

Freskkvartetten bildades år 1965. Lars Fresk var gruppens musikaliske ledare och förste violinist.

Kvartetten spelade världen över i 25 år. Numera är han en central musikfigur i Sikås.

Foto: Anders Trapp

 

robert sadura

Pianisten och kompositören Robert Sadura är från staden Lodz i Polen.

Han gillar improvisation lika mycket som Chopin.

Foto: Anders Trapp

 

hemma hos lars fresk

Här håller Lars Fresk fiollektioner. Som liten övade han fem timmar om dagen.

Barndomsvännen Per Stjernström spelade fiol i fem minuter om dagen.

Foto: Anders Trapp.

 

 

 

inga överström

Notisen hämtad från Sommar 08, från Strömsunds Kommun.

 

 

 

lokaltidningen 2-2008

Artikel från Lokaltidningen Nr 2/2008

 

 

krönikan 1971 01

krönikan 1971 02

Artikeln är hämtad från Hammerdalskrönikan 1971

 

 

 

Hammerdalskrönikan 3 oktober 1958.

Mässingsmusikinstrumentkår bildas i Sikås med Pelle Stjernström som ordförande. 

 

 

 

tore & hugo 1996

Två musikanter från Sikås underhåller på Hammerdals Hembygdsgård.

Tore Karlsson och Hugo Hilton.

Foto: Bengt Bergwall

Bilden är hämtad från Hammerdalskrönikan 1996

 

 

 

Hammerdalskrönikan 06 juni 1959.

Sikås musikcirkel har avslutningsspelat i Ordenshuset. Det är med glädje man kan notera de framsteg, som göras från år till år. 

 

 

lilian fresk 1958

Klipp från ICA-kuriren 1958. Klippet tillhör Lars Fresk

 

 

anna sofia 1966

Tidningsurklipp från 1966. Klippet tillhör Lars Fresk

 

hugo persson 1979   

Tidningsurklipp från 1979