logga 4

 

Uppdateringar   Startsidan   Innehållssidan  

 

Läsarforum.

 

Här lägger jag in berättelser, hälsningar m.m 

från Sikås-bulletinens läsare.

Välkommen att delta med något, som du tycker borde vara med.

 

 

 

 

Hej Erland!

Jag måste få visa vårt fina Påskris som står på torget i Laholm.

Glad Påsk önskar Sigbritt Thid i Genevad. 23/3 2016

sigbritt påsk

 

 

 

 

 

Ett email från Per Dahlöf i Råå, i Skåne, den 19/3 2016

 

Hej Erland

Lika roligt att följa vad som sker i morfars hembygd. Tack för det.

Här blommar krokus och jag satte potatis igår.

 

per dahlöf 19 mars 2016 01

Potatissättning i Råå den 18/3 2016

 

per dahlöf 19 mars 2016 02

Krokusarna blommar i Råå den 19/3 2016

 

 

 

 

 

 

 

En berättelse av Anton Målqvist.....ett minne från Sikås

 

 

Solen sjunker

och den varma kvalmiga dagen går över till ljum sommarkväll.

 

Längtar efter att få sitta vid min ungdoms Storån och se öringarnas vak bryta vattenytan

höra Drillsnäppans kvitter över det krusade åvattnet

med myggens, bromsarnas och knottens inande surra kring huvudet

 

Jag minns så väl när jag var här, någon gång på sjuttiotalet

två nyfångade harrar fräste och droppade fett i den falnande elden.

 

Eller när jag vandrade från pumphuset efter Sågbäcken mot Lobergskurvan

såg bäverns dammbyggnad efter flon, och vidare in i snåren doppande min mask

för att locka till hugg.

 

Inget sänke, inget flöte, bara jag, metspöet, reven, kroken, bäcken och den ringlande masken

som mina morbröder lärt mig.

 

Trött, svettig, med barr och skräp i håret, framme vid Östersundsspåret

vandring på de svettbruna syllarna tillbaka mot byn

takt, takt, otakt.

 

(Jag har alltid gillat att gå efter järnvägsspåret med de speciella kliv som krävs.

När jag var yngre gick vi ofta till järnvägsbron över Storån, förbi det så sorgligt rivna pumphuset.

Vid bron fick jag min första Id och även en Gädda, jösses vad stolt jag var,

 

Rallarrosen stod som små lanternor på hemvägen

 

Framme vid järnvägsövergången hos Tjärnberg och vidare till stugan

med tre vackra öringar, som genast efter att vedspisen blivit varm

hamnade i stekpannan med en rejäl klick smör.

 

En sommarkväll i Sikås som lever i mitt hjärta.

 

 

 

 

 

 

 

Ett email från Lennart Selin, Härnösand den 19/7 2013

 

Hej!

 

Som du ser, så heter jag Lennart Selin. Jag är son till Göta Selin (f.d. Vallander) och har tillbringat otaliga somrar tillsammans med mina föräldrar i min avlidne mormor Anna Vallanders hus.

 

Av en slump hittade jag Sikås Bulletinen på Internet, en verkligen innehållsrik webbplats. Ni som har skapat dessa sidor har verkligen gjort det bra. Några ansikten känner jag fortfarande igen (t.ex. Doris på Sikås Bua, Olle Faxbrink m.fl.).

Nu är det nog en 10 – 15 år sedan jag var i Sikås. Sista gången var när Bertil och Danuta köpte mormors fastighet (Stationsvägen 210).

 

Jag tänkte få bidra till Sikås Bulletinen med ett tråkigare inslag. Min mamma Göta, som är uppvuxen i Sikås, somnade stilla in den 17 juni efter en lång tids sjukdom. 2,5 månader före henne, nämligen 1 april, somnade även min pappa Göte stilla in, också han efter en lång tid sjukdom. Kanske kan det här vara av intresse för det gamla gardet i Sikås. Om du vill, så får du gärna publicera detta under Avlidna. Bifogar dödsannonsen om du ev. även önskar använda denna.

 

mammas dödsannons

 

 

Jag hoppas att jag någon gång får möjlighet att åka till Sikås och uppleva en massa minnen. Det är ju en bit att köra och man är ju inte lika ung lägre (pensionär nästa år).

 

Ha det så bra!

Lennart Selin

 

 

Hälsningar

Lennart Selin

____________________________________________________________________________

Krokvägen 3 A

871 60  HÄRNÖSAND

Tel.bost. 0611-216 07, fax 0611-269 82, mobil 070-677 86 81

 

 

 

 

 

Ett email från Lennart Norlen den 12/6 2013 

 

"Hej Erland,
En imponerande verksamhet, som du sköter i Sikåsbulletinen! Jag brukar gå in där och skåda emellanåt ...
Igår såg jag i ( 
http://www.sikasbulletinen.se/GamlaHammerdalsbor.html ) om Anna Margareta Rickman (f.1802) på Herrgården i Fyrås
Som gammal expatrierad Hammerdalare var det mycket enkelt att läsa lite´ för fort vad beträffar "Herrgården", där den ligger i Ede och numera (?) har ägts av Bertil Göransson. Herrgården i Fyrås har jag ju aldrig ens hört talas om, däremot Björnsgård och Tovgård.
Det är alltså inget fel i framställningen, men den är lätt att misstolka vid hastig genomläsning.

Herrgården i Ede beboddes också av en Rickman, kapten vid Jämtlands regemente. Under 1800-talet förestod möjligen Johan Fredrik Rickman det salpeterbränneri, som låg i Fyråsbränna, nära Tovgård. Han lär ha varit veterinär till yrket. Han dog i alla fall i Fyrås; källan har jag glömt. Min farfars mormor, Kristina Magdalena Rickman g. Nyberg (f. 1804), kom från detta kaptensboställe i Ede, varför jag började spåna om Anna Margaretas bakgrund. Det fanns åtskilliga militärer runt om i de jämtländska trakterna ur den  Rickmanska familjen. Anna Margareta Rickman föddes i Böle i Lit.

Björn Espell är ju proffs på släktforskning, varför han kanske kan reda ut alla frågetecken i frågan om både salpeterbränneriet i Fyrås och föreståndare där.
--
Lennart Norlen
Fålhagsleden 99
754 49 Uppsala
tel.  018-250881     mob.  0706-313797
e-post: 
norresgeom@gmail.com"

 

Bilaga:

Anna Margareta född år 1802 och död 1867 i Fyrås,
En bit från Björnsgård, nära Trefaldighetskällan, Fyråsbränna med salpetertillverkning, där hennes släkting,
Johan Fredrik Rickman (?) torde ha varit föreståndare.
Anna Margareta Rickman

Blev högst 65 år.
Far: Carl Göran Rickman (1769 - 1837)
Mor: Ebba Greta Nordenström (1767 - 1816)

Född: 1802-07-06 Böle, Lit, (Z) 1) Volym: C:2 s.249v
Död: 1867 2)

Familj med Per Ulrik Nilson (1807 - 1888)

Vigsel: 1829-09-10 Hammerdal sn, (Z) 3) Volym: C:2

Barn:
Christina Margareta Vilhelmina Nilson (1830 - )
Sophia Ulrika Nilson (1832 - )
Carl Adolf Maurits Nilson (1834 - )
Carl Adolf Wilhelm Sebastian Nilson (1837 - )
Augusta Amalia Albertina Nilson (1838 - 1844)
Per Ulrik Henrik Julius Nilson (1841 - 1918)
Nils Johan AUGUST Nilson (1843 - 1913)
Nn Nilson (1849 - 1849)

Personhistoria
Årtal Ålder Händelse
1802   Födelse 1802-07-06 Böle, Lit, (Z).  1)
1805  2 år  Systern Eva Lovisa Rickman föds 1805-04-03 Böle, Lit, (Z) 1).
1807   Maken Per Ulrik Nilson föds 1807 Strå, (E) 2).
1810  8 år  Brodern Wilhelm Magnus Rickman föds 1810-09-13 Böle, Lit, (Z) 1).
1816  13 år  Modern Ebba Greta Nordenström dör 1816-04-17 Ede, Hammerdal (Z) 3).
1829  27 år  Vigsel Per Ulrik Nilson 1829-09-10 Hammerdal sn, (Z).  3)
1830  27 år  Dottern Christina Margareta Vilhelmina Nilson föds 1830-05-29 Ede, Hammerdal (Z) 3).
1832  29 år  Dottern Sophia Ulrika Nilson föds 1832-04-17 Ede, Hammerdal (Z) 3).
1834  32 år  Sonen Carl Adolf Maurits Nilson föds 1834-08-07 Ede, Hammerdal (Z) 3).
1837  34 år  Sonen Carl Adolf Wilhelm Sebastian Nilson föds 1837-04-16 Lorås, Hammerdal sn (Z) 3).
1837  35 år  Fadern Carl Göran Rickman dör 1837-11-15 Ede, Hammerdal (Z) 4).
1838  36 år  Dottern Augusta Amalia Albertina Nilson föds 1838-11-17 Ede, Hammerdal (Z) 3).
1841  38 år  Sonen Per Ulrik Henrik Julius Nilson föds 1841-06-16 Fyrås, Hammerdal sn (Z) 3).
1843  41 år  Sonen Nils Johan AUGUST Nilson föds 1843-08-25 Fyrås, Hammerdal sn (Z) 3).
1844  42 år  Dottern Augusta Amalia Albertina Nilson dör 1844-09-06 Hammerdal sn, (Z) 5).
1849  46 år  Sonen Nn Nilson föds 1849-03-18 Hammerdal sn, (Z) 2).
1849  46 år  Sonen Nn Nilson dör 1849-03-18 Hammerdal sn, (Z) 2).
~1860   Brodern Wilhelm Magnus Rickman dör omkring 1860 Hammerdal sn, (Z) 6).
1867   Död 1867.  2)

Källor
1) Lits kyrkoarkiv (ÖLA/11072)
 
  
2) June Ekelin
 
  
3) Hammerdals kyrkoarkiv (ÖLA/11058)
 
  
4) Ewa Axelsson
 
  
5) Volym: E:2 s.5r
 
  
6) Per Olov Qvist

 

 

 

 

 

 

uno bogg

Anton Målqvist slickade ett tidningsurklipp med Uno Bogg, från Järfällatidningen. Tack Anton.

 

 

dsc01324

Årets första vårtecken? Jag fick bilden av Laila och Albert......Tack

 

 

 Två berättelser av Anhild Ericsson om En' Pe Öst i backom.

 

 En' Pe Öst i backom (även kallad Ö.P.), var en humoristisk gammal strek.

 Han var också väldigt "orl-hitten". En gång stod han och hörde på när tre

 fina herrar pratade om en pojke i Sikås, som kom från mycket enkla (för att

 inte säga fattiga) förhållanden. Han hade lämnat byn och nu ryktades det att

 han förlovat sig med en lärarinna. 

 Men hur kunde nåt sådant hända, sa en av de fina herrarna (Alla tre var gifta

 med lärarinnor). Då öppnade Ö.P. munnen och sa: "Je ha aldrig sitt att

 lärarinnan fått vö så noga".

 

 En annan gång när Ö.P. var ute på byn och gick. Han mötte en småbrukare

 som med lie slagit landsvägskanten, och var nu på väg hem med höet på

 "räven" (en sorts skottkärra). Efter "räven" kom sonen med en björkkvist i

 näven för att mota bort flugor, bromsar och mygg. Sonen var ingen lillgrabb,

 utan en vuxen man, som hade lite sommarledigt. Ö.P. stannade till och sa

 till fadern: "Du e fejan hård mä sana den som int lett'n ååk".

 

 

 

Per Dahlöf 

per.dahlof@telia.com 

Råå 

Fantastisk hemsida. Hela min barndom hörde jag berättelser från Sikås. Det finns bilder från Sikås station på min morfar och mormor bl.a. och det skulle vara roligt att veta om någon känner till övriga på bilderna.

 

Glad Påsk på er, satte potatis igår (25 mars 2010).

bild från per dahlöf

 

Kolla Pers bilder på Inlandsbanan

  

 

 

 Här är ett par dikter som Ingrid (Mårtensson) Jönsson har skrivit långt tillbaka i tiden.

 Hon var mamma till Ing-Marie och Anna-Greta - och hon var min svärmor.

 

 VIHUNNAN

 Vihunnan e mjuk som seltje

 träng se u barsa tile om vårn

 Ligg som e päl-tje utätt kvista

 E litte tjennspak för solskenan

 Skruppes ehop å fär agåål

 I go´n ti våra e dom gåle igen -

 Lik fjuni å klingru som i fjol.

 

 JEHL´NPÖJTJEN

 Jehl´npöjtjen sammel ehop tjynnan å småfi

 å fär ät skojja.

 Lejt åt frauduest tjälabeita der toven å mjälkväjjen finns.

 Ma´sättjen ha´n ti neverskruttja

 å kniven ti shliroum.

 Krååpp lite spännko på storgranoum

 å kråute sä e vi´pip - mae´n kynnan jäärt.

 Späla låtan lamme my´n å småfaugglan.

 När jejtauga ta på å sort´n - sammeln ehop buskapen

 å lejt ät fistian tebaker hiti buan - te mjälkdags.

 Inga klååkk hadd´n - 

 å bärfot va´n. 

 

 Jag gör inte anspråk på att det är alldeles rätt stavat, för jag är lite osäker på Sikås-

 dialekten. Men jag tror det är förståeligt. Jag hittar en och annan godbit när jag läser i 

 gamla papper, som svärmor och svärfar (Ingrid och Erik) haft. Det vore väl nästan synd 

 om det inte skulle komma med i Sikåsbulletinen.

 

 Hälsningar från Oddleif Ness i Fjugesta. 2010-02-18                  

      

Tack till Oddleif Ness för ovanstående, som han skickade med email.

 

 

 

vinter hos gunliss 02

Gunliss Frisén sänder snöiga men varma hälsningar från Falkenberg. Hon skriver att hon skall ut idag för att hitta bilen. Bilden togs den 3/2 2010.

 

 

tussilago av john h

Ett vårtecken från lille John Holmqvist (Våren 2009).

Tack John....säkert fixar du bättre skärpa nästa gång. Det är bra att du börjar tidigt.

 

dansminnen 02

Bilden från omslaget av boken Dansminnen (finns att köpa på Sikås Bua). Killen heter Åke Linusson och är barnbarn till Paulina och Per Otto Falkelind. Tack till Roger Falkelind för upplysningen.

 

 

 

Här kommer lite bakläxa och information från Tage Högmark. Tack för ditt mail Tage.

 

Hej, Erland!

Jag kanske kan hjälpa till lite när det gäller komplettering av bildtexter.

 

1. Överallt där Pelle Stjernström eller hans syster Maja nämns är rätta stavningen av efternamnet Stjernström. Det står felaktigt Stjärnström ibland.

 

2. Efter artikeln "Musiklivet i Sikås under 50 år" kommer en stor bild med text som börjar "Sikås Musikkår från 1920-talet." Om personerna vet jag följande (inte så mycket): Stående från vänster Mårten Mårtensson med tenorhelikon, okänd (men kan kanske vara Jonas Jönsson) med tenorhorn, Hilding Paulsson med tenorbasun, Jonas Månsson med barytontuba (om man ska vara exakt, bastuba är en lite kraftigare tuba), Nils Larsson (senare Fresk) med althorn, okänd med trummor. Sittande från vänster okänd med klarinett, Anders Mårtensson med kornett, okänd med kornett, okänd med klarinett (skulle kunna vara Jonas Westlund), Johannes Roos med klarinett.

 

3. Med Mårten Mårtensson (yngre bror till Algot och Jonas Mårtensson) var det en speciell grej. Jonas Månsson har berättat för mej att Mårten fick barnförlamning (polio) i övre tonåren, vilket gjorde hans högra arm och hand obrukbara. Han var väldigt nedstämd över detta och för att muntra upp honom föreslog hans kompisar (bl a Jonas som var hans närmsta granne) att de skulle bilda en hornorkester. Men Mårten kunde ju inte spela med sin obrukbara högerhand. Då skaffade man speciellt till honom det cirkelrunda tenorhelikonet; han kunde ha det hängande på sig och sköta klaffarna "baklänges" med vänsterhanden. Jag har hört det här gänget, eller delar av det, en gång, på en hembygdsfest som hölls i Nygården troligen sommaren 1937. Då stod alltjämt det hus som i dag är hembygdsgården kvar på sin plats i Nygården. Det var den första hembygdsfest jag var med på, och den överglänser tveklöst alla senare. En av höjdpunkterna var en sketch framförd av Anders Mårtensson och Edwin Tallryd, som spelade två bondgubbar efter en arbetsdag i slåttern. Det blev tal om olika liar de hade erfarenhet av. Den ene berättade att han haft en dräng som medfört en egen lie (en Kalle Roos-lie) med oförliknelig skärpa. Man fick göra vad man ville med den lien, sedan ägaren brynt några drag var lien lika vass igen. Bland annat hade bonden försökt med att i smyg dra några ordentliga drag över eggen med sin mässingssnusdosa (mässing är ju inte bra för eggverktyg). Men näädå, drängen bara drog några drag med brynstickan, så var det lika vasst igen! Men då hade bonden kommit på en grej som han utförde medan drängen sov middag. Han "schefte ôm" (skaftade om) lien: han lossade lieremmen, tog bort lien, täljde till en sned yta på orvets framsida, passade in lien där och band fast den ("bann ti-en") igen. Nu var lien uppochnedvänd och pekade åt höger när han höll orvet rätt. Om han höll lien så den pekade åt vänster som den skulle, var orvet uppochner. Drängen vände och vred på sitt förvända redskap, och utbrast: "Mân de henne begrip je iitt! Vänn je-n sån sô vål-n sån, å vänn je-n sån sô vål-n sån!" ("Men det här begriper jag inte! Vänder jag den så här så blir den så här, och vänder jag den så här så blir den så här!") Detta blev sedan för en tid ett talesätt när något praktiskt/tekniskt blev galet hur man än bar sig åt.

 

Jag ändrar namn och lägger till namn eftersom jag hinner.

Rätt skall vara rätt

 

 

 

Hej
Här kommer en vårhälsning från Falkenberg, bilden är tagen den 1 april 2009 hos min granne på 1:a våningen.
Idag är det blå himmel och strålande sol
Hälsningar Gunliss Frisén
1 april 09 i falkenberg

 

 

Här nedan hittar du ett bidrag från Gunliss Frisén. Det är både eftertänksamt och humoristiskt. Tack Gunliss för din historia!

 

Hej!

Här kommer en liten historia, något att tänka på och skratta åt.

 

Ett medelålders par från norra USA, som en kall vinter längtade till värmen, bestämde sig att åka till Florida och bo på det hotell där de tillbringat bröllopsnatten 20 år tidigare. Mannen hade en längre ledighet och åkte ner en dag i förväg. När han checkade in upptäckte han att hotellet hade en dator, och han beslutade sig för att skicka ett mejl till sin hustru.

Han missade en bokstav i namnet, och mejlet hamnade hos en prästänka i Houston som just kommit hem från sin makes begravning. Hon skulle kolla om det kommit någon e-post med kondeolanser från släkt och vänner.

Sonen fann henne avsvimmad vid datorn och läste på skärmen.

 

"Till min älskade hustru! Jag har kommit fram. Jag vet att du är förvånad att höra från mig.

De har datorer här numera, och man tillåts att skicka mejl till sina nära och kära.

Jag har just checkat in. Allt är förberett för din ankomst i morgon. Jag ser fram emot att träffa Dig då.

Hoppas Din resa blir lika promlemfri som min.

PS. Det är verkligen varmt här nere"

 

Ja. Så kan det gå "när inte haspen är på". 

Soliga hälsningar från Falkenberg

Gunliss Frisén

 

 

 

 

 

Tack till Tage Högmark för nedanstående bidrag!

 

Hallå Sikås-Bulletinen!

Har just (080723) upptäckt att ni finns! Det var ju trevligt. Har inte hunnit bläddra så mycket, men jag fastnade för bilden på "Kejsarkronor på Palms tomt". Den väckte ett minne.

Såna blommor hade vi hemma när jag var liten, det vill säga att om vi med liten menar fyra år så är det sjuttiofem år sen. Jag hade då kommit på att det var väldigt roligt att doppa näsan i dessa blommor och sen studera i spegeln hur frömjölet fastnat på den.

När jag blivit lite större upplyste min mamma (Betty Högmark) mej om att vad jag än kallade blommorna så var det ju bra att känna till att de egentligen inte heter kejsarkronor.

– Mân dôm ha kalle dôm sô henen, sade hon. Men de har kallat dem så här (i trakten).

Vad jag nu än kallade blommorna borde jag veta, tyckte hon, att det korrekta namnet var brandgul lilja.

Tittar man i lite nyare floror och örtaböcker finner man att de har huvudnamnet brandlilja, med brandgul lilja som alternativt namn.

Det vetenskapliga namnet är Lílium bulbíferum läser jag i både Den nya nordiska floran (Mossberg/Stenberg, Wahlström & Widstrand 2003) och i Kulturväxtlexikon (Aldén m.fl., LT 1998). Jens Corneliuson upplyser i sin bok Växternas namn (W&W 1997) om att Lilium betyder lilja och bulbíferum knölbärande. Och Kerstin Ljungqvist (som har en sevärd örtagård med diverse attraktioner i Dals-Rostock) gav härom året ut den innehållsrika boken Nyttans växter med egna illustrationer (Calluna 2006, 2007). Där får man bl.a. veta att en del folk i norra Ryssland ska ha kokat lökarna som mat och att även italienarna har gjort det.

Medan brandliljan är både härdig och ihärdig långt upp i norra Sverige, så är den riktiga kejsarkronan, Fritillária imperiális, om jag fattar florans utbredningskarta rätt, inte benägen att trivas i Norrland. När jag nu åter rådfrågar Corneliuson får jag veta att släktnamnet kommer av latinets fritillus, tärningsbägare (man tyckte att blomman liknade en sådan) medan det s.k. artepitetet imperialis betyder kejserlig.

Förlåt om det här blev lite besserwisseraktigt! Men så blir det när man delar med sig av andras vetande. En annan gång ska jag försöka komma med något eget.

Tage Högmark

 

 

 

 

Här är ytterligare ett bidrag från Tage Högmark, som han skickade till gästboken. Tack Tage

 

tage.hogmark@telia.com 

0141-21 12 19 

Eriksbergsg 25 

591 45 MOTALA 

 

Hej, Bulletinen!
Arttet te få si gôupspara! Dä va fööscht gången (meir gamma£dags "gannjen") för menn deil.
Det vill säga: Roligt att få se lodjursspår! Det var första gången för min del.
Apropå lodjur så berättade min far Karl Högmark att hans morfar Jonas Abrahamsson på Sikåskälen ("en goffar på tjâ£a", 1836–1916) berättade att han en vinterdag fått besök av en på sin tid välkänd same, "en Lapp-Pe-Oscha", som kom skidande till gården på Sikåskälen alldeles uttröttad. Han var utrustad på det gamla sättet med en spjutstav och möjligen också en kort och en lång skida. Han fick som seden var i denna gård mat och kaffe och en säng att vila i över natten. Nästa dag for han utan att säga ett ord, och "en goffar" tyckte det var lite otacksamt att inte ens säga tack. Frampå eftermiddagen kom den gode Per Olofsson tillbaka. Över axeln hade han hängande ett lodjur som han tippade av i snödrivan på gårdsplanen. Han hade väl ränt tills lodjuret var alldeles uttröttat och sen tagit ihjäl det med spjutstaven. Det var hans sätt att tacka för mat och logi.
Den här historien verkar vara alldeles sann, och det bör den ju också vara eftersom den som sist berättade den ännu är i livet.
Hälsningar
Tage